Viltspår

VILTSPÅR – EN INTRODUKTION TILL SPORTEN!
Av Petra Bylund

Att använda sitt luktsinne hör till det mest naturliga din hund kan göra. Just viltspår med blod och rådjursklöv väcker de allra flesta hundars intresse oavsett ras eller om du använder det i tävlingssyfte eller endast som aktivering.
Vill du tävla i viltspår måste hunden först gå ett sk anlagsprov, som visar om hunden har fallenhet för att följa ett blodspår. Blir hunden då godkänd på anlagsprovet kan man tävla vidare i Öppenklass spår. Det krävs tre godkända öppenklasspår för minst 2 olika domare att erhålla titeln Svensk Viltspårs Champion.

  • Anlagsprov
  • Ett anlagsprov går kortfattat till på följande vis: Spårläggaren går ut ett spår på ca 600 meter i varierad terräng samtidigt som denne droppar blod och drar en rådjursklöv efter sig, spåret ligger sedan i 2-5timmar innan hunden släpps på spåret.
    Spåret skall ha minst 4 vinklar (dvs riktningsändring) samt ha ett 15 m långt bloduppehåll där du endast drar klöven i spåret. Domaren påvisar spårstarten och går sedan med hela spåret för att bedöma hundens spårförmåga. Det är okej för hunden att avvika i spåret så länge den inom rimlig tid hittar tillbaka till spårkärnan. Finner domaren att hunden spårar tillfredställande fram till klöven inom den utsatta tiden på 30 min erhåller hunden Godkänt på anlagsprovet.

 

Öppenklass
Efter Godkänt anlagsprov är det fritt att starta i Öppenklass. Spåret skall i denna klass ha en liggtid på 12-24 timmar. I öppenklass startar spåret i en upptagsruta på 25×25 meter, där hunden själv i denna ruta skall leta reda på spåret och sedan tuffa på ut i spåret.
Spåret går i 600-800 meter i varierad terräng med 4 vinklar (riktningsändring). Precis som i Anlagsprovet ingår det även här bloduppehåll på 15 m. En avvikelse från anlagsprovet är att i ökl. går spårläggaren en återgång, vilket innebär att man i spåret stannar och vänder tillbaka i spårkärnan och går tillbaka 15 meter och tar ett steg åt sidan och sedan fortsätta spåret från den punkten.
Ett 30 tal meter från klöven och spårets slut sätter eller lägger föraren hunden och domaren utsätter då hunden för ett skottprov. Visar hunden inget avvikande beteende efter skotten påvisar föraren spåret igen och hunden spårar upp klöven. Finner domaren att hunden spårar tillfredsställande och klarar skottprovet erhåller hunden då ett 1.a pris.

Att gå viltspår är som tidigare sagt ett jätteroligt sätt att aktivera din hund oavsett om du skall tävla eller inte.
Jag hoppas att denna text kan bidra till att någon av er känner sig manade att testa! Allt ni behöver för att komma igång är:
– En klöv, känner ni ingen jägare finns det ofta att köpa i välsorterade hundbutiker.
– Nötblod finns oftast att köpa på en vanlig mataffär, och kan förvaras i frysen.
– Tvål el shampoflaska av mindre modell att förvara blodet i, det är jättesmidigt att droppa ut i spåret med ett lätt tryck på flaskan.
– Bind fast klöven i ett snöre och fäst snöret runt magen, så du släpar med dig det i spåret.
-Ge dig ut i skogen och droppa blod och dra klöven i ett spår, du kan inte göra fel!

Tre frågor till textförfattaren Petra Bylund som med sin hund SeVCH Mindblowing Pinhead ‘Texas’ blev viltspårschampion på tre raka starter!

När började du träna viltspår och hur lade du upp träningen från början?
Texas började sin viltspårskarriär redan när han var runt 16 veckor. Då presenterade jag honom för blodlukten, vilken många hundar tycker är väldigt läskig, fast ändå intressant. Jag hällde ut lite blod på en fläck i trädgården så han alltid kunde känna lukten och på så sätt avdramatisera den, det går lika bra att hälla ut en fläck nånstans på en gräsplätt ni har i närområdet. Klöven band jag i ett snöre o drog längs marken som en jaktlek. När han inte reagerade på blodet längre och gladeligen jagade klöven så gick jag ut ett litet kort spår på 20 m och la klöven i slutet. Sedan hade jag honom i koppel och bara ”råkade” gå på spåret och väntade tills han började följa spåret av sig själv, och så snart han klev ur spåret så stod jag bara stilla och lät honom cirkla runt tills han tog upp spåret igen och berömde honom och när han hittade klöven blev det jaktlek igen o han fick gå och bära klöven lite lagom mallig innan jag tog den ifrån honom. Med tiden utökade jag tiden och längden. Vad jag även gjorde var att jag spädde ut blodet med lite vatten, dels för att dryga ut det lite men mest för att göra det lite svårare för då skulle det genast bli lättare för honom i tävlingssammanhang, då blodet är mer koncentrerat och därav ger mer doft.

När var ni klara för tävling?
Jag körde anlagsprovet med Texas när han fyllde 9 månader som är gränsen för att få starta. Sedan ramlade det på och tre raka starter i öppenklasspår så hade vi vårt viltspårschampionat.

Vad är Texas styrkor och svagheter inom viltspåret?
Med Texas kämpade jag med att få ner tempot, lägre tempo bidrog till större noggrannhet och eftertänksamhet. Samt att ju äldre spåret är, desto mer koncentrerat blev spåret och det gjorde honom väldigt mer noggrann, han har plättlätt gått ett 800 m långt spår med liggtid på 48 timmar! Men jag hänger som en blöt vante i linan efter honom och får bromsa, bromsa, bromsa… Texas älskar blodspår och blir som en vild studsboll när han får se eller känna lukten av en klöv. Svårigheten med Texas tyckte jag var att vänja honom vid blodlukten som han tyckte var både läskig och spännande i början.

 

Regler ang. användande av olika typer av blod kan du läsa om på Jordbrukverkets hemsida: Blodspårning – träning av hund i eftersök