Höftledsdysplasi

Rasen är drabbad av HD, höftledsdysplasi, och en stor andel av avelspopulationen röntgas i Sverige även om det inte är lika vanligt utomlands. HD har en multifaktoriell nedärvning, med flera gener som spelar in, tillsammans med miljö till viss del.  Rasen fick 2018 HD/ED-index som verktyg i det fortsatta avelsarbetet.

Om sjukdomen

Höftledsdysplasi är en benämning på en felaktig utveckling av hundens höftleder, som förenklat innebär att höftkulan och höftskålen passar dåligt in i varandra. Detta gör att ledytorna slits när hunden belastar leden, dvs när den står och går, och leder till ett onormalt slitage av brosket. Inflammation uppstår och för att skydda sig mot det felaktiga slitaget kommer kroppen att bilda nytt ben. Tillståndet kommer dock aldrig att läka ut, eftersom orsaken, dvs den dåliga passformen mellan ledhuvud och ledskål, inte kan tas bort. Detta leder kronisk inflammation, söndring av brosk och förkalkningar i leden – ett tillstånd som kallas artros. Du kan själv jämföra med om du får ett skavsår på hälen på grund av dåligt anpassade skor, då kommer det först bildas ett sår, sedan kommer huden bli förtjockad för att bättre kunna stå emot slitaget.

En hund med höftledsdysplasi har generellt sett inte symtom av sin sjukdom i ung ålder, utan det är först när förslitningarna blivit så stora att leden tappat merparten av sin funktion, som hunden drabbas av hälta, stelhet och smärta. Höftledsdysplasi förekommer i olika frekvens inom olika raser och vissa raser är mer drabbade än andra. Man har i studier sett att sjukdomen till största del beror på en ärftlig komponent, med polygen nedärvning, dvs många olika gener spelar in. Men det finns också indikationer på att flera olika miljöfaktorer har betydelse för utvecklingen av dysplasi, blandannat hård motion av den unga hunden eller övervikt hos den växande individen.

Röntgen

SLÄTRÖNTGEN
För att kunna undersöka om en individ är drabbad av höftledsdysplasi röntgar man lederna när bäckenet är färdigvuxet, från 12 månaders ålder. Röntgenbilderna skickas in till SKK där avläsande veterinär bedömer hur stor del av ledhuvudet som ligger i ledskålen, passformen mellan huvud och skål, ev sidoskillnad mellan höger och vänster, och om radiologiska tecken till pålagringar eller ledslapphet föreligger. Graderingen av höftledsstatus sker enligt normer fastställda av FCI, där resultatet graderas efter en 5-gradig skala, från A-E:

  • A normala höftleder
  • B ingen dysplasi
  • C lindrig dysplasi
  • D måttlig dysplasi
  • E höggradig dysplasi

Om leden bedöms slapp, eller om det finns tecken till pålagringar kommenteras också. A och B räknas som normala höftleder, medan C-E innebär dysplasi av olika svårighetsgrad.

PENNHIP
Pennhip är en amerikansk röntgenmetod där man, förutom den ”vanliga” slätröntgenbilden också mäter slapphet i leden (DI = Distraction Index), genom att ta belastade bilder enligt ett speciellt protokoll. Bilderna skickas till USA för avläsning och hundägaren får sedan ett resultat hemskickat. Pennhip-metoden har ingen offentlig databas där man kan ta del av statistiken. Ungefär 500 staffordshire bullterriers har röntgats genom åren med denna metod, och rasen har ett DI-index på cirka 0,53 vilket korrelerar väl med SKKs röntgenavläsning där majoriteten av staffarna får HD C dvs lindrig dysplasi. Ett DI-index över 0,3 indikerar slappa höftleder och risk för att utveckla artros i leden på sikt. 

Pennhip har för rasens avelsarbete ett begränsat värde, då dysplasiutvecklingen inte enbart beror på uppmätt slapphet i leden utan i större utsträckning är avhängigt själva passformen mellan ledskål och ledhuvud. För den enskilda individen kan pennhip vara värdefullt, t.ex en staff som röntgats med HD C och får ett pennhip över 0,3-0,4 – då kan det vara bra att vidta åtgärder tidigt i hundens liv för att minska risken för kliniska symtom av sin dysplasi, genom t.ex. anpassad fysträning, låg vikt och förebyggande rehabträning. 

HD hos staffen

FORSKNING OCH STATISTIK
Enligt Agria Breed Profile är rasen överrepresenterad när det gäller armbågsproblem både vad gäller veterinärvårdsorsaker och dödsorsaker, medan höftproblem inte alls förekommer i samma utsträckning, vilket är värt att notera. Det finns förvisso en tydlig koppling mellan HD-grad och grad av symtom (smärta, stelhet, hälta) men generellt är staffar med HD C, dvs lindrig dysplasi, helt symtomfria. Orsaken tros bero på bäckenets konstruktion ihop med rasens välutvecklade muskulatur. 

I hälsoenkäten från 2016 angavs att 10% av staffarna med HD C hade problem med sina höfter, medan det var hela 42% av de som röntgats med HD D som hade problem. I samma hälsoenkät sågs också en tydlig koppling mellan tunga staffar och kliniska symtom på både HD och ED.

AVELSREKOMMENDATIONER
Rasen har HD/ED-index, vilket innebär att man förutom individens eget röntgenresultat också tar hänsyn till släktingars resultat för att skatta hundens nedärvningsförmåga. Index beräknas i Avelsdata när uppfödaren gör en sk provparning. Avelskombinationer skall ha ett index på 100 eller högre. Oavsett indextal är avel på D- och E-höft förbjudet.

Läs mer

Om HD del 1 – koll på HD
Om HD del 2 – röntgen och avläsning
Om HD del 3 – avel för bättre höftleder
RAS avelmål och strategier för HD  – läs mer på sidan 17
Information om röntgenkontroll – broschyr om ledröntgen
Beställ HD och ED röntgen – till SKKs betaltjänst
Avel på C-höft – skrivelse från SKK till Jordbruksverket
HD-utredningen – SKKs slutrapport
Om HD/ED-index – mer information om avelsverktyget
Webföreläsning om index – professor Erling Strandling berättar
Vad är index? – Sofia Malms artikel 
Utvärdering av index 2012-2015 av Sofia Malm