Patellaluxation
Två former av patellaluxation förekommer. Den vanligaste formen är när knäskålen glider ur sin position och hamnar på insidan (medialt) av knäleden. Den andra formen är när knäskålen hamnar på knäledens utsida (lateralt). Lateral luxation är generellt vanligare bland storvuxna raser medan medial patellaluxation förekommer oftare hos dvärghundsraserna.
Patellaluxation ger symtom som hälta samt upphakningstendens av bakbenen, hunden kan ta ”hoppsasteg”. Patellaluxation är en klinisk diagnos, ingen röntgen krävs utan veterinären undersöker knäleden genom palpation och graderar hur lätt leden går att luxera:
Grad 0 = Normal
Grad 1 = Patella kan luxeras manuellt men återgår spontant till normalt läge.
Grad 2 = Patella kan lätt luxeras antingen manuellt eller spontant och kan förbli luxerad.
Grad 3 = Patella är permanent luxerad.
Resultatet av undersökningen registreras centralt I SKKs databas och utförs efter att hunden fyllt 12 månader. 1-2% av årsregistreringen av staffarna patellaundersöks och av dessa är den absoluta merparten fria. Mot bakgrund av denna statistik rekommenderar rasklubben ej rutinmässig undersökning av knälederna. En staff som har anmärkning på patella skall ej användas i avel.
Korsbandsrupturer
Korsbandsskada hos hund beror på en degenerativ process i knäleden som gör att det ena korsbandet till slut brister, till synes av ett banalt trauma t.ex. hunden hoppar ut från bilen. Traumatiska korsbandsskador är extremt ovanligt på hund och ses i princip enbart vid bilolyckor och annat högenergitrauma.
Det har funnits en gammal uppfattning om att korsbandsskada beror på trauma och att staffen skulle vara mer drabbad än andra raser pga sin oömma inställning till livet när den flyger fram över stock och sten. En tidigare uppfattning var också att korsbandsskador beror på raka knävinklar. Den senaste forskningen ger inget stöd för detta utan flera studier indikerar att korsbansruptur uppkommer av en degenerativ inflammation i knäleden, en utvecklingsrubbning som hunden antagligen föds med. Den absoluta merparten av alla hundar som drabbas av korsbandsruptur på ena benet, drabbas av en ny ruptur på det andra benet. Detta stärker uppfattningen om en inflammatorisk process som underliggande orsak.
Benägenhet att utveckla korsbandsruptur är ärftligt och en korsbandsopererad hund skall ej gå i avel.
Har du en korsbandsskadad staff?
Som ett av målen i RAS vill rasklubben öka kartläggningen av korsbandsrupturer i rasen, med anledning av försäkringsstatistiken. Korsbandsskador registreras inte i något offentligt register, vi är därför tacksamma om du rapporterar in din korsbandsskadade staff till vårt Hälsoformulär.
Läs mer
Korsbandskada, patellaluxation och ED hos staff – norsk retrospektiv registerstudie från 2019
Användandet av objektiv rörelseanalys för utvärdering av rörelsefunktion hos korsbandsskadade hundar – pilotstudie från 2010
Forskning om korsbandsskador – artikel från SKK